Stefanos Nentis

fyfan. saknar så enormt. Kom så plötsligt nu. ni vet den jobbiga känslan när man saknar ngn. vet ni hur det känns när man vet att man aldrig kmr att träffa den personen igen? Just så är det nu. Mammas bror. Min morbror. Älskar honom sååå, över hela mitt hjärta. så onödigt vad som hände bara. chockad. ledsen. det var inte så det skulle hända, och inte just då. Jag vet att det är jobbigt att läsa sånt här.men ´ni ska veta att det känns så mkt bättre att veta att ni där ute läser och förstår. Ibland far tankarna iväg och du kan inte hindra dem, kan inte kontrollera det, och då kommer allt på en gång.  
Jag förstår och inspireras av mina älskade kusiner som kämpar och går vidare.  varje dag. jag vet inte om jag skulle klara av det. bara känslan av att den närmsta i ens liv ger sig av. utan farväl.
man vägrar förstå. vill inte förstå. Jag tror fortfarande att du en dag kmr tillbaka. Fastän man innerst inne vet att det inte blir så, så försöker man ändå tro på det.
Jag skulle kunna skriva om stefan i flera timmar, flera sidor här. Allt vi har gjort tillsammans och allt vi skulle gjort tillsammans. och vet ni va? min morbror var världsmästare och jag är mer än stolt att det veta att det.

älskar dig stefan

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0